eleonorljusterang

Tisdag klockan två skulle vi befinna oss på Falu BB.
Kom lite tidigare dit men vi letade oss in ändå.
Kändes lite rörigt att hitta till rätt ställe (tur det inte var akut jag skulle in).
Men i alla fall så hittade vi tag på rätt ställe och jag letade upp en i personalen och vi fick gå in i ett kök och sätta oss så länge. Men det tog inte lång stund innan det kom en tjej och hämtade oss.
Vi fick följa med till ett rum och där fick jag ett papper jag skulle fylla i inför att narkosläkaren skulle komma.
Rummet vi satt i vart även det rummet vi tillbringade första natten i.
Hon som visade oss dit berättade lite vad som skulle hända och ske detta dygn.
Lite annan snack om kejsarsnittet med...
Sedan lyssnade hon på bebisarnas hjärtan.

Efter ett tag kom de och ville ta blodprov och kissprov.
Så det gjordes sen satt vi där själva igen i väntans tider.
Plötsligt dök det upp en annan tjej som drog med oss en våning ner och där vart det ett ultraljud för att säkerställa att de låg galet så de inte gjorde ett snitt i onödan.
Men mycket riktigt, tvilling 1 låg i säta och tvilling 2 stod liksom upp typ...

Sedan letade vi oss tillbaka till rummet där det vart mer väntan så till slut kom narkosläkaren.
Han ställde lite frågor och bertättade lite mer om allt.
Kändes som att han hade jätte bråttom, kändes inte så roligt med honom.

Klockan halv fem fick jag mat. Jörgen fick gå och köpa nå i cafeterian, han fick endast frukost och kvällsfika.

Senare skulle jag duscha med nå special medel.
Skrubbade mig ordentligt och tvätta även håret med detta. Håret vart som svinto!

Fram till klockan 24 fick jag äta efter det fick jag inte stoppa i mig nå, fasta som gällde.
Så jag vräkte i mig kvällsfika, en påse bilar och en massa vatten.

Natten vart väldigt jobbig, sov inte många timmar, nervös som jag var.
Klockan 7 var det dags att gå upp och duscha igen eftersom att första tiden för snitt var klockan 8.
Klockan blev 8 men ingenting hände...
Klockan tickade på och det kom in personal emellanåt och talade om att det var akuta snitt som kom före och de visste inte när jag skulle få komma in,  plus att det var en till med planerat snitt och de visste inte vem av oss som skulle in först.

Kom inte riktigt ihåg vad som hände sen men jag tror jag vilade det jag kunde i alla fall.
Runt 11-12 nån gång kom de in och gav mig "frukost" i form av dropp.
La mig igen men till slut kände jag att jag ville röra på mig så frågade efter en droppställning så jag kunde ut och gå. Kom upp och gick fram och tillbaka i korridoren, pratade med några andra som låg på avdelningen, gick tillbaka till rummet. Jörgen var kaffesugen så gick och hämtade kaffe till honom. När jag var och hämtade det så kom 2 sköterskor och hämtade mig och talade om att det var dags för kateter.

Oops så drog de in mig på rummet, där höll Jörgen på att byta om till operationskläder.
Oj!! Det var till och med dags för snittet nu :o
Vart så tillt i huvudet men i med katetern som jag oroat mig lite för, kändes knappt när de satte dit den.
Han få iväg ett mess till de viktigaste personerna där jag skrev "Nu rullar vi".
Sen vart det full fart upp till operationen.

Inne på operationsrummet så vart det fullt på med mera dropp, sedan kom narkosläkaren in (samma som pratade med mig dan innan) och jag fick sätta mig upp. Där kände och klämde han på min rygg.
Han la en lokal bedövning, sedan epidral. När han skulle lägga den så fick jag inte röra en fena.
Sedan gick det fort ner på rygg och vips så var mina ben borta, bedövning gick ända upp till under brösten.

De satte fast syrgas över min näsa och mun och sådana där plattor på bröst och hjärta för att hålla koll på mig.
Blodtrycksmaskin på armen som blåstes upp med jämna mellanrum. Ett stort skynke så varken jag eller Jörgen kunde se neröver.

Sedan sa narkosläkaren: Nu har de börjat operera. Oj tänkte jag, kände ingenting, ha ha... Så det ska va kanske...
Sedan kände jag hur de bökade lite sen ett väldigt SPLASH!! Det var vatttnet som åkte ut.
Sedan kände jag hur det var nå som tröck uppåt bröstet sen hörde jag ett barnaskrik :)
Ut kom Nikki. Efter en stund hördes nästa skrik, ut kom Ozzy. Det var bara 1 minut mellan skriken...
Och från att jag skickade mess om att vi rullade tills att Nikki är född tog det ganska precis 30 minuter. Fort gick det.

Efter en stund kom de med barnen och la dem uppe på mig medans de sydde mig som tog en himla lång tid.

När det var klart så gick Jörgen med barnmorskorna och Nikki & Ozzy nånstans vet ej var men i alla fall för att tvätta av dem och väga och mäta och kolla till dem lite.
Själv skulle jag till uppvaket. Men innan jag rullade iväg dit så sprutade de i morfin i mig. Jag kan tala om att det var det värsta av allt under hela denna period jag var nere i Falun.
Varje gång de kom med nånting och skulle spruta in i mig så frågade jag vad det var för nå mer morfin ville jag inte ha.

Rulla iväg till uppvaket och så småningom kom Jörgen och barnen till mig. Där kollade de mitt hb som var alldeles för lågt men de kollade flera gånger och det steg i alla fall så jag behövde inget blod. (Tur var väl det).
Blodtrycksmaskin kollade mitt blodtryck med jämna mellanrum...
Benen kom smått tillbaka...
Låg där några timmar innan vi fick komma upp till BB.

Uppe på BB kunde jag inte röra mig igen förrän dagen efter så Jörgen fick en jobbig natt tillsammans med mig då han fick ge mig barn när de ville tutta. Han som fick byta blöja på 2 ungar som sket med jämna mellanrum.

Dagen efter kom jag upp på benen och det gick himladens bra och tog en dusch också. Hur skönt som helst.
Visst jag var lite seg i ben och kropp hela dagen men gick över mer och mer hela tiden och på fredagen var jag helt återstäld.


Vad tycker jag om man jämför en vanlig förlossning med snitt?

Jag rekomenderar båda...
Visst det gör jädrans ont att föda vanligt men man kan ju få epidral där med, jag tog aldrig det med Nattis så kan inte jämföra så.

Kejsarsnitt är jobbigt samma dag och dagen efter. Men jag nästan inge ont och blöder mycket mindre än vid vanlig förlossning. Sen kunde jag krysta efter kejsarsnitt det kunde jag inte under vanlig förlossning.

Känslorna när barn kommer ut ur magen är helt annorlunda.
Där rekomenderar jag vanlig förlossning.
Det kändes hemskt men jag kände nästan ingenting när jag fick dem på bröstet denna gång.
Mina känslor kom inte förrän jag ringde till Nathalié.

Men inte vet jag om det beror på att man inte genomlidit verkarbete eller om det är för att man är bedövad och annat skit i kroppen efter ett snitt....

Svårt att avgöra i alla fall vilket som är bäst....ta det som det blir tror jag....

Det var min berättelse... Lång vart den ni som orkat läsa hela min story :)

2 underbara pojkar fick jag :D

Så nu har jag 3 underbara barn här hemma och en fenomenal sambo som ställer upp till 100 %.

ÄLSKAR MIN FAMILJ

Kram