Stackars mamma
Idag kom en mamma och hennes son in och handlade.
Sonen hade plockat med sig en leksak och mamman ville inte handla den åt honom. Sa till henne då det var jag som satt i kassan att hon skulle ställa upp den så plockar jag bort den. Sonen frågade sen vart saken tagit vägen, jag sa det att den var borta. ( En vit liten lögn som behös ibland). Gissa om det vart gråt! Mamman sa hon skulle ha den ändå. Men jag som förälder sa det till henne att hon inte skulle ge med sig för då blir det lika jämt. Och barnet vet man ska ta till tårar så får man som man vill. Så hon köpte den inte.
Så småningom fick hon med sig barnet ut men kom tillbaka igen efter ett litet tag och sa hon skulle ha saken ändå. Visst kan det vara svårt som förälder att inte säga nej när man har ett barn som skriker och grinar när man inte får som man vill och speciellt lite skämmigt i en mataffär med en massa folk i. Men man ska inte ge med sig, gud vad man ska handla saker till barn och vad bortskämda de blir och hur blir det inte sen i tonåren... Men jag tyckte synd om henne men jag förstår henne lite också. Ibland kan det inte vara lätt.
Tänk om man som förälder dessa gånger barnet skriker och grinar att man själv lägger sig ner på golvet och gör samma sak. Men vågar man det som vuxen? Det är nog inte många som vågar det.
Tur jag har en dotter som bara tjatar inte börjar grina och skrika. Och när man sagt nej några gånger ger med sig och förstår det inte är nån idé att fortsätta. Visst hon kan säga att hon ger mig pengar när hon kommer hem men min dotter är 6 år och har inte en susning om vad pengar är och vad det är värt.
Sonen hade plockat med sig en leksak och mamman ville inte handla den åt honom. Sa till henne då det var jag som satt i kassan att hon skulle ställa upp den så plockar jag bort den. Sonen frågade sen vart saken tagit vägen, jag sa det att den var borta. ( En vit liten lögn som behös ibland). Gissa om det vart gråt! Mamman sa hon skulle ha den ändå. Men jag som förälder sa det till henne att hon inte skulle ge med sig för då blir det lika jämt. Och barnet vet man ska ta till tårar så får man som man vill. Så hon köpte den inte.
Så småningom fick hon med sig barnet ut men kom tillbaka igen efter ett litet tag och sa hon skulle ha saken ändå. Visst kan det vara svårt som förälder att inte säga nej när man har ett barn som skriker och grinar när man inte får som man vill och speciellt lite skämmigt i en mataffär med en massa folk i. Men man ska inte ge med sig, gud vad man ska handla saker till barn och vad bortskämda de blir och hur blir det inte sen i tonåren... Men jag tyckte synd om henne men jag förstår henne lite också. Ibland kan det inte vara lätt.
Tänk om man som förälder dessa gånger barnet skriker och grinar att man själv lägger sig ner på golvet och gör samma sak. Men vågar man det som vuxen? Det är nog inte många som vågar det.
Tur jag har en dotter som bara tjatar inte börjar grina och skrika. Och när man sagt nej några gånger ger med sig och förstår det inte är nån idé att fortsätta. Visst hon kan säga att hon ger mig pengar när hon kommer hem men min dotter är 6 år och har inte en susning om vad pengar är och vad det är värt.
Kommentarer
Postat av: Lilla Malin
När vi flyttade hit -76 skulle vi bara bo här i ett år och vi kände ju inte speciellt många. Min lillebror grinade och tjatade som en dåre efter en bil inne på Domus(Mamma höll på att ta körkort i samma veva) tillslut så la sig mamma på golvet och skrek "Jag vill ha en Toyota!!) Lillebror blev tvärtyst. Sen blev vi ju kvar i några år till haha!
Postat av: Angelica
Har faktiskt en kompis vars mamma la sig ner på golvet å skrek själv. Kompisen tystnade jättefort och frågade "mamma vad gör du?" "jag gör bara som du", svarade mamman. Sen grinade aldrig den kompisen i en butik igen hahaha snacka om effektivt. Jag å lill tjejan kommer upp nästa måndag (1/6) och stannar till lördag (6/6) så har du tid så kanske vi kan ses :)
Trackback
